Anhörig - vad är det?

Anhöriga är vi som lever/har levt i miljöer som präglas av alkohol-/drogmissbruk, fysiska-/psykiska övergrepp samt andra miljöer som präglas av missbruk, t ex sex-, mat-, spelmissbruk m.m. Dock bör nämnas att anhörigproblematiken även kan uppstå i miljöer av sjukdomstillstånd med långvariga sjukskrivningar som följd, långvarig arbetslöshet, arbetssituationer där befodran/karriär är det som står i centrum. I alla dessa miljöer är det många människor, beroende på hur stor familj och vänkrets är, som drabbas av anhörigproblematiken. Det gäller bl a barn, livspartner, föräldrar, syskon och vänner som dras med i olika destruktiva beteendestörningar. Vanliga känslor hos anhöriga är oro, sorg, skuld, ilska och maktlöshet som i sin tur skapar en ständig stressituation som ofta blir orsak till psykosomatiska sjukdomar och därmed nedsatt arbetskapacitet och hög sjukfrånvaro.

Typiska kännetecken för anhöriga är att:

- vi måste behövas för att kunna ha en relation med andra
- vi tar ansvar för andras känslor och beteenden
- vi har svårt att känna igen känslor. (Är jag arg, ledsen, glad … …?)
- vi är oroliga för hur andra reagerar på våra känslor
- vi har svårt att fatta beslut
- vi är rädda för att bli sårade eller avvisade av andra
- vi förminskar, ändrar eller förnekar sanningen om hur vi mår
- vi är perfektionister och har många förväntningar på oss och andra
- andras handlingar och attityder får bestämma om hur vi ska reagera
- vi sätter andras behov och önskningar först
- vår rädsla för andras känslor (ilska) bestämmer vad vi säger och gör
- vi inte kan kännas vid bra saker om oss själva
- vår sinnesro och våra tankar bestäms av hur andra mår och beter sig
- vi kan inte tala om våra problem utanför familjen, ej heller säga vad vi känner
- vi är orubbligt lojala även när lojaliteten inte är motiverad och ofta även skadlig

Att omgivningen påverkas destruktivt när någon använder alkohol/droger har man känt till länge men det dröjde ända till början av 1970-talet innan det närmare började undersökas hur. Den likartade anhörigproblematiken i de andra dysfunktionella miljöerna uppmärksammas än så länge i mycket liten skala. I familjer med nämnda dysfunktionella miljöer intar de anhöriga olika ageranden och roller för att kunna fungera och orka. Vad innebär då dessa "roller"?

  • Hjälten - fungerar oftast som stöd. Vill visa sig duktig för att stärka familjens självförtroende. Strävar att få allt att se "normalt" ut och att hålla ihop familjen är deras enda mål.
  • Syndabocken - kan reagera med att utvecklas till en syndabock på grund av att de innerst inne känner sig utestängda, sårade och ensamma. Genom sitt uppförande avleder de ofta tillfälligt omgivningens intresse från familjens verkliga problem. Syndabocken gör allt för att bli uppmärksammat men blir ändå bortstött och börjar känna sig hjälplös och värdelös. Enda möjligheten att få känna att de existerar blir att bära sig ordentligt illa åt.
  • Det tysta barnet - en annan vanlig reaktion hos anhöriga kan vara att de bär på ett tyst raseri, förvirring och ensamhet. De känner sig oviktig i familjen, för en stillsam tillvaro och är ofta omtyckta för sin passivitet. Dessa personer har lärt sig att det är lättast att dra sig undan och tröstar sig ofta med olika destruktiva beteenden t ex alkohol-/drogmissbruk, ätstörningar m.m. Att vara snäll är ett sätt att överleva samtidigt som de känner det svårt att visa ilska.
  • Clownen - detta är ofta det yngsta barnet vilket för med sig att de i regel hålls utanför i vad som händer och sker i familjen då de inte anses kunna förstå. De drabbas ofta av mycket stor inre rädsla och förvirring då de påverkas av stämningar. För att märkas försöker de att distrahera spänningar genom att säga något roligt, byta samtalsämne eller spela clown. När de inte kan stå i centrum för allas uppmärksamhet känner det panik och kan många gånger bli hyperaktiva eller mycket nervösa.

Det skall påpekas att man som anhörig kan ha delar av flera roller och att det inte heller är ovanligt att man byter roller under sin uppväxt, vanligtvis i tonåren. På detta vis är de som lever i en dysfunktionell miljö styrda av det dysfunktionella och barn som växer upp i någon av dessa miljöer har inte upplevt sin egen barndom utan de har bara överlevt den.

Av de "roller" som vi anhöriga intar för att kunna fungera och orka med situationen kan man tyda en helhet av ett samhällsproblem som växer sig större och större. Oro, sorg, skuld, ilska, och maktlöshet skapar ett kaos inom oss och dessa känslor kommer fram på ena eller andra sättet. Hög sjukfrånvaro, nedsatt arbetskapacitet, skolk, vandalisering, drogmissbruk, kriminalitet och mobbning är något av det som vi kan märka av i samhället i dag. Att få förståelse om hur viktigt det är att få insikt om sina destruktiva beteenden och att det finns möjlighet till hjälp att förstå och förändra dessa är ett stort steg till tillfrisknande för oss själva men också för missbrukaren och hela familjen.

Stiftelsens mål är att stötta och hjälpa dessa anhöriga som lever eller har levt i någon form av dessa miljöer. Att de genom förebyggande vård, kunskap och möten med andra i samma situation får växa i acceptans och kärlek och veta att de alla duger som de är. Stiftelsen skall vidare verka för utbildning med inriktning på anhörigvård, gruppverksamheter för anhöriga, barn som vuxna, samt lägerverksamhet.